Ungar och telefoner

Funderar på det här med telefoner. Våra barn svarar inte längre när vi ringer. Vill vi komma i kontakt med dem så gäller det att använda Facebook, Facetime eller SMS.

Varför har det blivit så här? När min mor var ung så fanns det en bemannad växel i Bredsel där Lagerskogs fick telefon tidigt. Många av grannarna använde också deras telefon. Vi förstår hur allt arbete stannade av när telefonen kallade. Telefonsamtalet var högt prioriterat.

På 50-talet, när mina föräldrar byggde nytt hus i Korsträsk, var det en av de första byarna i omgivningen som fick en automatiserad växel. Nu fick de äga en telefon gemensamt i familjen. Ringde telefonen var det alltid någon som svarade av hänsyn till varandra.

På 80-talet kom telefonen först i bilen och sedan på 90-talet den personliga. Våra telefoner blev allt mindre med digitaliseringen. Samtidigt förändrades användningen av telefonerna allt mer mot en bärbar dator. Telefonsamtalet har halkat ner i prioritering vid kommunikation mellan människor.

Det svåra har blivit att leva i nuet, att ta in känslan av en upplevelse är inte så viktigt, det är viktigare att lägga ut upplevelsen i sociala medier för att stärka ens varumärke. Idag är det integritetskränkande att ta del av en annan människas telefon samtidigt som vi lägger ut allt mer av våra liv för allmän beskådning på nätet.

Vi kommer inte att gå tillbaka till en central växel i varje by, den tiden är förbi. Smartphones stärker kommunikationen med omvärlden, den utvecklingen är många gånger positiv. Däremot måste vi lära oss att koppla ur från tillgängligheten ibland, bara umgås med oss själva och våra egna tankar. Med tid för reflektion stärker vi även utväxlingen i den personliga utvecklingen!