Raolit vä peit´måhl i skåoLa

Förr i tiden pratade majoriteten i Pite älvdal pitebondska. Under åren har dock dialekten tunnats ut i samhället. Detta är något som personalen på Knut Lundmarkskolan och Parkskolan försöker råda bot på.

– Det finns en rubrik i skolläroplanen som heter Språk och kommunikation. När vi satt och planerade väcktes tanken på att vi faktiskt kunde arbeta med vårt egna språk, den lokala dialekten, i skolan och på fritids. Det tyckte många vore roligt och inspirerande. Det är viktigt och angeläget att hålla kvar den lokala dialekten, inte bara språkligt men även också kulturellt, säger Ulrik Bylander, rektor på Knut Lundmarkskolan.

Sagt och gjort, så blev det. I och med detta har personalen på de båda skolorna arbetat med dialekten tillsammans med eleverna.

Sigurd Granström, Hans Pettersson, Victoria Öhman och Ulrik Bylander arrangerade dagen tillsammans med eleverna på Knut Lundmarkskolan. Foto: Sterling Nilsson

Ett roligt arbete

Den 15 mars anordnade Knut Lundmarkskolan en dag i Pitemålets tecken. Bland annat kunde man se en utställning med olika föremål och ord tillsammans med information om vad föremålet heter på bondska. Utställningen gjorde fritidspedagogerna Hans Pettersson och Victoria Öhman för att inspirera eleverna att vilja lära mer om Pitemålet. På plats fanns även musikern Sigurd Granström, som framförde ett par låtar på pitebondska.

– Barnen har tyckt att det har varit jätteroligt. Många av dem har föräldrar och mor- och farföräldrar som pratar bondska. Sen finns det många som inte alls kan bondska, men som blev väldigt intresserade av det.

Är det här något som planeras att återkomma?

– Absolut, vi vill att dialekten ska leva kvar. Mångfalden av just dialekter är jätteviktigt. Det värsta som kan hända är att alla pratar likadant i Sverige.

I samband med dagen släppte skolan en film på YouTube, där fyra olika personer läste sagorna Emil i Lönneberga, Kejsarens nya kläder, Prinsessan på ärten och Bockarna bruse på bondska. Se filmen på kommunens Youtubekanal www.youtube.com/alvsbyn

Artikeln är även publicerad i Älvsbybladet #1, 2019

Text: Robin Nilsson