Sågen med över 140 års erfarenhet inom branschen

Granträsk Såg är ett av Älvsbyns kommuns alla företag som har en lång historia bakom sig. Året var 1874 när företaget grundades i den lugna byn strax söder om Älvsbyn. Drygt fyra år efter starten gick företaget dock i konkurs, vilket fick byamännen att gå samman och köpa upp sågen.

– Min farfars far var en byamännen som tog över sågen. Sedan valde han att lösa ut de andra, så till sist ägde han den gamla sågen själv, säger Kennet Viklund, vd på Granträsk Såg.

I början fanns det två sågbänkar nere vid den dåvarande vattensågen. Men 1907 byttes en av sågarna ut mot en hyvel. Produktionen bestod då mestadels av att tillverka virke. På 1990-talet gick företaget över till tillverkning av bland annat villor, fritidshus och småstugor.

– Vi har egentligen aldrig haft någon marknadsföring, utan det har gått från mun till mun. Vi har till exempel dem som vi har byggt åt tidigare vars barn valt att beställa hos oss. Det känns ju roligt, det är som ett kvitto över att man är nöjd över ens arbete. Nöjda kunder är den bästa reklamen man kan ha, betonar Kennet.

Kennet Viklund, vd på Granträsk Såg. Foto: Sterling Nilsson

Ser fortsatt ljust på framtiden

Kennet har själv varit VD för företaget sedan 1986 och har i dagsläget sex medarbetare. Affärerna har gått bra och företaget blomstrar allt mer. Till sin hjälp har Kennet sin dotter Marie, som arbetar som företagets projektsamordnare, säljare och CAD-ritare.

– Det var först när min dotter Marie började sköta papperna som vi fick bättre ordning och ekonomi. Hon har varit en guldklimp, och att hon även själv gör ritningar till både oss och kunden är ju bra det också.

Hur ser du på framtiden?

– Det ser ganska bra ut. Ser man på i år så har vi dragit på lite mera än vad vi gjort tidigare. Vi bygger fler hus och fritidshus än vad vi gjort tidigare. Vi hade möjligen kunnat öka produktionen om vi hade haft fler anställda. Det är något som vi behöver, hemskt gärna då från kommunen.

Artikeln är även publicerad i Älvsbybladet #3, 2020

Text: Robin Nilsson