Återvinningen och dess status

Återvinningen klarar inte av att tillgodose behovet av mineraler i världen. Därför måste det öppnas nya gruvor. I nuläget är återvinningen cirka 40 % av konsumtionen. För 10 år sedan återvanns 60 % av konsumtionen. Vi har inte blivit sämre på att återvinna utan konsumtionen av råvaror har stigit markant, se bild. Det tar exempelvis cirka 25 år innan våra bilar återvinns.

Ska vi betrakta hållbarheten som en livscykel behöver vi öka statusen för återvinningen. Det handlar även om att tona ner glorian för konsumtion.

Mina tankar går till livscykeln inom matfrågan och dess faser.

Anskaffning
Det handlar om inköp med urval av råvaror. Där har vi fokus på råvarornas ursprung och kvalité. Boken ”Äkta vara – guide till oförfalskad mat” beskriver situationen bra. Vi har handlat lokalproducerat i många år. Vi köper öppna landskap där mejerivarorna är en biprodukt. En annan aspekt är transporterna, förbrukningen av fossila bränslen.
Inom anskaffningsprocessen har de flesta familjer ett delat ansvar.

Tillagning och konsumtion
Matlagningen, att komponera rätten, tillaga den och konsumera den, det är den kreativa fasen som får mycket utrymme i matprogram på tv.
Inom matlagningen har de flesta familjer ett större ansvar för den ena parten.

Återvinning
Återvinningen har två faser i familjeperspektivet.
Först ska vi paketera återvinningen i olika förpackningar.
Därefter ska den bäras ut/transporteras till behållare inför vidare transport.
Inom återvinningen har de flesta familjer en person som tar ett större ansvar.

Den personen får inte så mycket strålkastarljus vid middagsbjudningar.
Ska vi stärka statusen för återvinning måste rollen få mera utrymme i alla dessa matprogram.